Christopher Lobsien

För Christopher Lobsien har det ofta handlat om känslor, oavsett om det hör till arbete eller privatliv.

– Jag ser nog saker med lite annorlunda ögon, säger han.

Christopher slår sig ner i ett av mötesrummen på Sannas kontor.

– Bara så du vet, jag är ganska svart eller vit.

Han stryker handen genom det stora, välansade skägget och funderar en stund innan han säger:

– Jag har nog alltid haft en rastlöshet i mig. Och målmedvetenhet.

Det där sistnämnda kom tidigt. Vetlanda i all ära, men det var Jönköping som var målet redan under skoltiden. Staden vid Vätterns södra strand lockade så pass mycket att Christopher till och med tackade nej till arbete som snickare i hemstaden.

– Det var ganska kaxigt, ja. Men syftet har hela tiden varit att göra skillnad på något sätt, oavsett på vilken arbetsplats jag har varit. Jag hade en tydlig bild av vad jag ville.

“Jag drömmer inte, jag har planer. Samtidigt gäller det att vara realist, men att gå till höger när alla andra går till vänster är rätt intressant.“

  • Mycket av Christophers inspiration kommer tack vare naturen. Det är känslan av att känna sig obetydlig och levande samtidigt som lockar.

Christopher får något reflekterande i blicken när han pratar om sina tidigare arbeten, som snickare, säljare, projektledare, försäljningschef och platschef.

Du har tagit dig an ganska varierande roller genom åren. Varför har det blivit så?

– Ja, men det har nästan hela tiden varit inom byggindustrin. Om jag gör nytta fyller jag en funktion, så jag har sökt mig till nya utmaningar när jag har känt att jag inte tillför tillräckligt. Jag har alltid haft ett behov av att känna.

Christopher ler.

– Rastlösheten liksom, säger han.

Under 2023 färdigställde Sanna en stor varumärkesresa, bland annat med en ny logotyp och webbsida. Enligt Christopher är det nya utseendet och uttrycket en del av visionen med Sannas framtid.

– Sanna är så mycket mer än ett byggföretag, även om det är där som kärnan finns. Vi vet att vi är annorlunda i byggbranschen som vågar utmana oss själva och våra kunder i det.

Christopher tittar ut mot entrén där kollegorna småpratar vid kaffemaskinen.

– Vi är extremt noggranna med vilka vi rekryterar. En stor del av branschen handlar om…

Han drar handen genom det stora skägget igen, sedan fortsätter han:

– ... döda ting, typ spik. Jag vill inte ha det så. Det är ju människorna som är det intressanta, vad vi känner och hur vi utvecklas tillsammans. I den här branschen, ja i många andra branscher också för den delen, glöms människan bort.

– Och vi, vi bygger inte hus – vi skapar miljöer och minnen för andra människor. Det är på många sätt ett hedersuppdrag.